Bli medlem i SVUF

Intryck från Lissabon Skriv ut E-post
2008-12-02
Lappar

European Evaluation Society (EES) arrangerar vart annat år en konferens. Denna gång, som var den 8:e i ordningen, hölls konferensen i den vackra staden Lissabon i Portugal, 1-3 oktober 2008. Temat var ”Building for the Future – Evaluation in governance, development and progress”.

Konferensen bestod av ett antal plenarföredrag och sju parallella sessioner som var och en bestod av paperpresentationer, paneldebatter och seminarier. På EES:s hemsida (www.eesconference.org) kan man hitta det kompletta programmet och ta del av några av de papers som presenterades i de sju sessionerna:

  • Methodological choices and approaches
  • Ethical practice, evaluation standards and professional
  • Evaluation and its role in policy implementation and programme
  • Evaluation and building informal social capital
  • International evaluation and evaluation in developing countries
  • Evaluation and organisational development
  • Encouraging evaluation use

Ungefär 600 utvärderare från ett stort antal länder deltog i konferensen, varav 25 från Sverige. På bilden nedan har en fotograf förevigat några av av SVUF:s medlemmar under en förfriskningspaus (från vänster Åsa Sohlman, Anders Hanberger, Verner Denvall, Lena Lindgren, Gerald Elsworth från Australien, okänd dam från Finland och Evert Vedung).

Deltagare

Åsa Sohlman:

Jag tycker det var intressant att en hel session ägnades åt användning av utvärderingar. Den konventionella visheten har hittills i stort sett varit att utvärderingar ställs in i bokhyllan utan att användas. Flera av de papper som presenterades under denna session hade ett mindre defaitistiskt synsätt. Det går att påverka användningen! Kunskapsöverföring är något som kan planeras in från början i utvärderingen. Kunskapsöverföringen kan i sig utvärderas för att därigenom kunna förbättras. Det kan ske genom att a) dra in intressenter i planeringen och genomförandet av utvärderingen, b) efter utvärderingen ha förberedda system för att ta hand om resultaten och c) använda nya medier vid spridningen av resultat t.ex. dramatiserade resultatpresentationer.

En debatt om utvärderingens framtid – ”The future of evaluation. Field not discipline, practice not – var också spännande och tankeväckande. Det pågår en massa utvärderande i samhället utan att någon egentligen tänker på det i termer av utvärdering. Vad kan då en professionell utvärderare bidra med? Infallsvinklar och metoder? Och om vi blir bättre på kunskapsöverföring, att berätta en historia, kanske detta också kan vara en nisch för bidrag. En erfaren utvärderare kan ställa frågor och bidra med en hel palett av metoder att välja bland. Detta kan tydliggöra för dem som vill sjösätta en utvärdering vad den egentligen ska handla om och bidra med. Vad är syftet? Lärande, politikutveckling, ansvarsutkrävande? Hur ska man hantera värderingsproblematiken? Kausalitet? Men utvärderare kan behöva öppna upp sina nätverk för andra professioner och praktiker och samarbeta mer med dem.

Jag tyckte egentligen att bara en av plenarerna var fängslande, de andra var för specialiserade och utan generellt intresse. Den som fångade mig var den som presenterades av Maria Moreira och handlade om ”Evaluation drug policies in the European Union”. Inte för att jag är specialist på droger men hon lyfte upp presentationen på ett generellt plan. Och i exemplet Portugal visade det sig att utvärderingarna fick genomslag pga. tre faktorer: ett intresserat politiskt ledarskap, deltagande från ansvariga myndigheter i utvärderingen och samarbete mellan utvärderare och myndigheter i utarbetandet av slutsatserna av utvärderingarna.


Lena Lindgren:

Som vanligt föregicks EES-konferensen av ett antal försessioner där de som ville hade möjlighet att fortbilda sig inom inte mindre än 13 olika områden. En av dem var ”Advanced Applications of Program Theory” med Stewart Donaldson från Claremont University i USA som jag själv deltog i. Jag hade verkligen sett fram emot att få fördjupa mina kunskaper om programteori, men så blev det nu inte. Istället för en djup, kunskapsfilosofisk diskussion om programteorins ”innersta väsen och mening” som jag hoppats på, fick vi 25 deltagare en ”high-tech” demonstration av en ny programvara som Donaldson med assistent utvecklat och ville lansera. Visst var det väldigt läckert att se hur man grafiskt kan illustrera och klicka sig fram i en programteori i flera nivåer, från boxar och pilar på ytan till mekanismer i mitten och tabeller och annat empiriskt underlag längst ner. Men samtidigt undrar man vart själva verksamheten som programteorin är tänkt att beskriva tar vägen i all teknik.

Roligare och mer givande var den papersession om ”User involvement in evaluation” som jag själv hade äran att få leda. Alla tre paperförfattare var norrmän från Oslo och stod för var sin del av en utvärdering av en ny lag för vård av psykiskt sjuka. Först ut var två representanter för brukarna som själva genomfört intervjuer med övriga brukare om deras syn på den vård de fått. Därefter framträdde ett par forskare från Norges kommunalhögskola (om jag minns rätt) som på uppdrag av Oslo kommun gjort en mer omfattande utvärdering av vården av psykiskt sjuka. Slutligen presenterade en revisor från Oslo stadsrevision sin granskning av om och hur olika delar av kommunen var följsamma mot den nya lagen. Det var verkligen en rolig kombination av presentationer som är väl värd att ha i minnet inför vår egen SVUF-konferens nästa höst.

Som varande i full färd med att planera denna konferens tänkte jag mycket på hur EES-konferensen var arrangerad. Rent praktiskt fungerade allt mycket effektivt, men när det gäller konferensens innehåll fanns en hel del att önska. För mycket papers om för mycket olika saker som sällan hade någon koppling till varandra, och ofta alldeles för lite tid för både presentation och diskussion.

För övrigt tycker jag Lissabon är en av de vackraste och trevligaste städer jag någonsin sett så när du får chansen – åk dit!